Detta kapitel beskriver Sveriges utrikespolitik, internationella samarbeten och utrikeshandel. Tyngdpunkten ligger på Sveriges roll inom EU, FN och det historiska skiftet från militär alliansfrihet till ett fullvärdigt medlemskap i försvarsalliansen Nato.

Sverige är ett exportberoende land Sveriges ekonomi och välstånd är starkt beroende av handel med andra nationer. Många stora svenska företag exporterar varor som fordon, maskiner, läkemedel och skogsprodukter över hela världen. Denna internationella handel är direkt avgörande för att skapa arbetstillfällen på hemmaplan och för att upprätthålla det svenska välfärdssamhällets finansiering.

Nordiskt samarbete Sverige har mycket starka historiska och kulturella band till sina nordiska grannländer: Danmark, Finland, Norge och Island. Genom Nordiska rådet samarbetar länderna kring bland annat miljöfrågor, kultur och arbetsmarknad. Sedan 1950-talet råder en nordisk passunion, vilket innebär att nordiska medborgare fritt kan resa, bosätta sig och arbeta var de vill i hela Norden utan att behöva pass eller ansöka om särskilda tillstånd.

Europeiska unionen (EU) År 1995 blev Sverige medlem i Europeiska unionen (EU), ett långtgående politiskt och ekonomiskt samarbete mellan europeiska länder. EU skapades ursprungligen efter andra världskriget för att bevara freden i Europa genom tät ekonomisk integration. Idag samarbetar EU-länderna i gränsöverskridande frågor som rör ekonomi, miljö, brottsbekämpning, asylpolitik och utrikeshandel.
En av EU:s viktigaste grundpelare är den inre marknaden, vilken bygger på fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital över medlemsländernas nationsgränser. Detta innebär att svenska medborgare har rätt att arbeta och studera i andra EU-länder. Det är viktigt att veta att de lagar och direktiv som beslutas gemensamt på EU-nivå måste följas av Sverige, och därmed påverkar och ibland överordnas den svenska lagstiftningen.

Förenta nationerna (FN) och svenskt bistånd Sverige blev medlem i den globala fredsorganisationen Förenta nationerna (FN) strax efter andra världskrigets slut, år 1946. FN arbetar globalt för internationell fred, säkerhet, hållbar utveckling och stärkandet av mänskliga rättigheter. Den svenske diplomaten Dag Hammarskjöld var FN:s generalsekreterare under 1950-talet och fram till sin död 1961, och han anses än idag vara en av organisationens mest inflytelserika ledare.

Sverige bidrar kontinuerligt och aktivt till FN:s arbete. Detta görs bland annat genom att skicka svensk militär och civil personal till internationella fredsbevarande insatser. Dessutom ger Sverige ett omfattande ekonomiskt bistånd (utvecklingshjälp) till fattiga eller krigsdrabbade länder, med syftet att minska fattigdom, bekämpa klimatförändringar och hjälpa till att bygga upp demokratiska samhällen.

Säkerhetspolitik och Nato Under mer än tvåhundra år baserades Sveriges utrikespolitik på principen om militär alliansfrihet, med det uttalade syftet att kunna förbli neutralt i händelse av krig i närområdet. Detta innebar rent praktiskt att Sverige konsekvent valde att stå utanför militära försvarsallianser.
På grund av ett drastiskt försämrat säkerhetsläge i Europa, primärt utlöst av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina år 2022, valde den svenska regeringen och riksdagen att ompröva denna historiska hållning. Sverige ansökte om medlemskap i den västliga försvarsalliansen Nato (North Atlantic Treaty Organization) och beviljades fullvärdigt medlemskap.

Nato-medlemskapet är en fundamental förändring av svensk säkerhetspolitik. Det innebär att Sverige numera ingår i ett kollektivt försvarssystem och omfattas av Natos gemensamma försvarsgaranti (den så kallade Artikel 5). Denna garanti slår fast att ett väpnat angrepp mot ett av medlemsländerna formellt betraktas som ett angrepp mot alla alliansens medlemmar, vilka då är förpliktigade att bistå det angripna landet. Som medlem förväntas Sverige även bidra med militära resurser till alliansens gemensamma försvar och övningar.